För snart ett år sedan ungefär hade vi besök i vår trädgård av tre otroligt begåvade personer nämligen Marie Samnegård, Linnea Fennhagen och Minna Mercke Schmidt. Anledningen till att de kom var egentligen för att fotografera ett annat jobb (vem vet, kanske jag dyker upp på fler ställen någon dag om annat än trädgård framöver). Eftersom de ville ha lite grönskande bakgrund till det jobbet förflyttade vi oss till kolonin och innan dagen var slut var det bestämt att Minna skulle komma tillbaka för att fotografera koloniträdgården när pionerna blommade för att sedan sälja bilderna till någon trädgårdstidning. Sagt och gjort, två dagar innan vi reste till Nigeria för att hämta Elis var Minna med sina dåvarande assistenter Marie och Linnea (som nu driver Studio Gul) och fotograferade vår trädgård.
Vi var inte med utan höll då på att packa och jobba på att inte gripas av panik. Familjebilden väntade vi med till nu i vår att ta så att fina Elis kunde vara med. Det känns kul, knasigt och roligt och vi hoppas att vi kan inspirera fler att våga släppa perfektionen och låta kretsloppet få plats i trädgården för mer hållbar odling. En enda tråkig grej har smugit sig in och det är att fine Elis än så länge bara är 18 månader men det är bara en detalj. Så, nu är vår trädgård inte lika anonym längre. Som det kan gå!
Vi var inte med utan höll då på att packa och jobba på att inte gripas av panik. Familjebilden väntade vi med till nu i vår att ta så att fina Elis kunde vara med. Det känns kul, knasigt och roligt och vi hoppas att vi kan inspirera fler att våga släppa perfektionen och låta kretsloppet få plats i trädgården för mer hållbar odling. En enda tråkig grej har smugit sig in och det är att fine Elis än så länge bara är 18 månader men det är bara en detalj. Så, nu är vår trädgård inte lika anonym längre. Som det kan gå!