Äntligen kom våren och äntligen kom orken. Livet är bra, väldigt bra. Vår resa var en prövning men jag har börjat se vad den gav oss i erfarenhet av landet. Vi fick komma nära landet, vara där, äta maten, lära oss seder, lära känna fantastiska människor och inte bara svenskanpassa ett hotelliv efter bästa förmåga(även om vi gjorde det med).
Nu när orken är här syr jag igen. Inte lika noga, inte lika detaljerat, men jag syr. Jag tar ögonblick på bussen, under föreläsningar, i fikarummet, när Elis sover och passar på att ta en stund att låta händerna skapa. Just nu arbetar jag mig genom alla ofärdiga projekt som legat och väntat sedan i somras.
Äntligen är jag nästan klar med mitt lunchmackeprojekt. Jag har kommit en bra bit på vägen men nu tänkte jag ta en paus och göra lite sötsaker ett tag. Kvar att göra till mackan är fler sorters sallad, jordnötssmör, en variant på sylt till, mer ost, senap som är 3D, fler tomater, mer bacon, mer salami, gurka, kaviar, skivat kokt ägg och kanske lite andra tillbehör. En del av mina planer tänkte jag också funkar i den sallad jag tänker sy när jag tröttnat på sötsaker. Jag vill också göra fler sorters bröd såklart!
Sett högst upp från vänster har jag gjort en tomatskiva, två skivor bröd, salladsblad, majonäs, senap, smör, bacon, port salutost, olivmortardella, salami, cheddarost, stekt ägg och drottningsylt.
Det blir en lunchsmörgås med pålägg... En skiva bröd är klar och n del av påläggen. Det tar sin tid att sy en brödskiva men det är värt det (däremot inget jag kommer massproducera). Nästa pålägg att fixa blir ost och senap. Vad mer behövs tycker ni?
Filt: White och Champange från Feltcraftic.
Nu har jag sytt filtmat i två tre veckor med ull/rayonfilt. Före jag köpte den gjorde jag några försök med polyesterfilt och då blev jag inte nöjd alls. Utmaningen nu, och det som gör det roligt, är att komma på vad jag ska sy och hur jag ska konstruera mönstret. För att komma fram till det kollar jag runt på nätet, på tutorials och jämför mönster. Efter det justerar jag så det blir som jag vill ha det. Med äpplet var det så att alla mönster jag hittade bygger på att äpplen är runda och jämna och inget av de äpplen jag plockar i min trädgård ser ut så... Inget av mina äpplen är jämt röda heller men... jaja. Jag skissade ett mönster och prövade. Tyvärr har jag nästan slut på röd filt så det blev ett liiiiitet äpple. Nästa gång blir det ett grönt tror jag bestämt.
Jag har klurat på det här med barnsäkerhet. Med säkerhet kan jag aldrig veta om något är helt säkert men jag kan ju alltid göra ett försök. Jag läser och funderar över hur jag ska göra fint strössel och, jo, pärlor är fint men de går att dra loss. För lite äldre barn känns det ok och det går alltid att säkra de pärlorna genom att först sy fast dem och sedan klicka på lite lim men de små barnen då? Min tanke blev då genast att sy franska knutar istället och jag tycker det blev fint. Vad tycker du?
Jag älskar den här sången med
Justine Clarke! Det är mina syskonbarns fel för det är dom som introducerade den för mig när jag hälsade på dem i Kanada under i somras. Till det ääääälskar min brorson vattenmelon, det fanns ingen botten när det gällde vattenmelon. När det var dags för fruktförsök nummer två var därför valet enkelt... Vattenmelon!
Jag vill gärna att leksakerna jag syr kan ha många användningsområden, jag är trots allt pedagog ;-). Den här kommer funka finfint i en sångpåse och dessutom går den att dela på. Det vita kardborrebandet är jag inte så förtjust i så jag har letat upp ett ställe som säljer i flera färger.
Ett litet tips bara... Sy fast kardborrebandet FÖRST och med maskin. Det blir snyggare och sparar era fingrar och så slipper ni, som jag, lämna lite av ert DNA på tyget (aj).
RSS Feed
